Jaja okej

Uppdatering: Jag fick meddelande av min skrivarkompis dotter om att hon legat på sjukhuset sedan i mitten av februari och kommer göra ytterligare någon vecka. Nu vet jag varför hon inte hört av sig. Tänker på dig vännen.❤️

Igår messade jag min skrivarkompis igen men hon har fortfarande inte hört av sig. Jag antar att hon faktiskt har gett upp vårt examensarbete och som det ser ut nu så får jag snällt skriva det och sen se till att opponera i augusti. En annan sak som stör mig är att jag är ”spärrad” från att göra mina två sista praktiker. Jag har två val. Det ena är så klart opponeringen vilket jag visst kan lösa . Den andra lösningen är att jag ska söka in till förskollärarutbildningen igen. Men va kunde de inte ha sagt det typ förra året så hade mina praktiker varit så gott som färdiga nu.
Jag orkar inte. Men jag ska söka in igen och så blir det förhoppningsvis opponering i augusti.

Jag svär detta examensarbete bär en förbannelse över sig.
Ska i alla fall lyssna p de två sista poddarna nu i helgen om examensarbete som läraren la ut i samband.

I fredags gjorde jag min sista dag på förskolan i Vellinge kommun och när jag kom in i ett av rummen fick jag en smärre chock. Flera av fönstren var helt nergeggade av ungdomar som sitter där på kvällarna.
Då det är en privat förskola så får man inte lov att vara där överhuvudtaget sa chefen.

Jag blir bara så ledsen av att det faktiskt görs så här.
Man kan ju undra var föräldrarna är för visst kommer man smutsig hem om man gjort något sådant.
Fick reda på att de gjorde om exakt samma sak i helgen. Polisanmält blev det i alla fall.
Jag kommer att sakna förskolan men jag är igen på jakt efter ett jobb och har åter igen börjat snegla över sundet igen. Förskolejobb i Danmark. Jag söker i Tårnby och i Köpenhamn H så det inte tar så lång tid att ta sig dit Men vi får väl se om jag får något av de jobb som jag sökt. Kan vara spännande att jobba i Danmark, mest för att se hur de jobbar jämfört med Sverige.

På fredag ska jag på en intervju på en förskola där jag egentligen skulle till igår men chefen fick inte mitt mej om vilken tid så det blir då istället. Jag frågade honom vilken förskola men har inte fått något svar. Jag tror att mina mejl försvinner i cyberspace på något sätt för folk verkar inte få dem
Hoppas han svarar imorgon så jag får besked vilken förskola jag ska dyka upp på.

Imorgon är det dags för ytterligare ett besök hos ortopeden för Xander. Han gör framgångar nu och igår var han med på gympan första gången sedan olyckan.Han kommer att bli helt återställd.
Det ska bli skönt när vi slutar gå där och han jobbar på bra. Tänk att det snart har gått 4 månader sedan ag fick det där samtalet. det går framåt och snart kan han spela fotboll igen.

Ne, dags att fixa pasta till soppan.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louse

Jag blir bara så förbannad

I dag fick jag reda på att opponeringen nästa gång är i augusti. I augusti skämtar de med mig.
Vilket innebär att hur många jobb jag än söker så kommer jag inte bli anställd just på grund att om jag inte opponerar så får jag inte göra mina två sista praktiker.
Vad är det för fel på denna skola egentligen?   Varför vill de inte att studenterna ska göra klart sina utbildningar?
Jag har mejlat prefekten men hon har semester fram till onsdag. Idag ska jag mejla eller ja jag håller på studentrepresentant för Lärande och samhälle och ser om jag via dem kan få igenom mina krav att göra praktikerna i april och maj. Folk säger att jag inte ska ge mig men jag börjar tappa energi att bråka med universitetet för att få bli klar med min utbildning. Idag kan jag ångra att jag inte sökte till Kristianstad för då hade jag förmodligen varit klar. Det är tydligen en av Sveriges bästa universitet.

Tydligen så får man inte göra sin praktik innan man opponerat och nu ska man behöva vänta i ett halvår innan man får lov att göra sina sista praktiker. Det är ju helt sjukt.
Jag hoppas att de låter mig göra mina två sista perioder i april och maj för om jag får det så kommer jag kunna lägga dem bakom mig och koncentrera mig på opponeringen i augusti. Jag vet inte annars vad jag ska göra för ingen vill anställa mig på grund av de 12 hp som praktikerna innefattar.

Det vilar en förbannelse över detta arbetet. Nu ska man vänta till augusti. Helt sjukt.
Något som verkligen retar mig också är att jag inte får tag på min skrivarkompis oavsett på vilket sätt jag kontaktar henne på. Känns som hon har gett upp examensarbetet och skiter i vilket medan jag kämpar som bara den för att bli klar med det. Tycker det är dåligt av henne att inte höra av sig. hade hon bara gjort det hade vi kanske opponerat om några veckor och jag hade fått göra mina två sista praktiker redan i april och maj men icke.
Jag blir så himla irriterad för jag gör en massa på arbetet medan hon inte ens orkar öppna det eller svara på mina mess. Ja jag har gjort allt för att få tag på henne men ger snart upp och fixar arbetet själv.
Ja jag vet helt enkelt inte vad jag ska göra med allt just nu.
Ska jag behöva vänta med mina praktiker i ett halvår på grund av en dum regel som de vägrar gå runt?
Jag orkar inte mer. Låt mig få göra mina VFUer, jag har ju till och med en förskola som är villig att ta emot mig men det skiter de också i uppenbarligen. Varför tar de bara inte chansen att låta mig göra de fjuttiga 12 hp i april och maj för jag kan garantera att jag får anställning efter dem.

Jag är taggad att göra de två sista. Varför hindrar ni mig? Är det så farligt att bryta en enda liten regel en gång. Jag vill bli klar. Blir så himla förbannad på detta universitet. Hindra studenter att bli klara. Önskar jag pluggat någon annanstans.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Jag blev erbjuden ett vikariat

Som många av er vet så har jag sökt jobb länge. För några veckor sedan sökte jag en tjänst som pedagog/förskollärare i Vellinge kommun och jag fick först frågan om jag ville vara timvikarie med tanke på att jag skulle studera och har lite kvar av förskollärarutbildningen. Visst att jag var  intresserad att vara timvikarie men det är allt jag blir överallt och det är inte så värst kul. Jag skrev tillbaka och berättade att jag var ändå ute efter ett heltidsjobb. Sen hörde jag inte mer från henne så jag tänkte att hon anställde någon annan. Jag fortsätter ju att söka jobb så jag har inte tänkt på det jobbet – tills igår när jag kom ut ifrån duschen och kollade min mobil. Då hade hon mejlat och frågat om jag var intresserad av ett vikariat en månad till att börja med. Vilket jag idag svarade att ja det är jag men jag kan inte börja förrän i v.7 då vi har sjukgymnastiken.
Hon mejlade tillbaka först att jag kunde börja den 15 februari men sen att jag kunde istället börja den 11 februari.

Så i mitten av februari kommer jag att jobba på förskolan som min syster gick på när hon var liten.
Jag har jobbat där förr men det är 18 år sedan..och det blir det också.
Det ser jag fram emot.

Men nu ska jag gå och lägga mig. Det är dags för fysioterapeuten imorgon för Xander.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

En tand mindre – det var ett bra val

Det har ekat tomt här ett tag och det har berott bland annat på att jag haft fullt upp hela dagarna. Förra veckan var jag med Xander i skolan hela dagarna. Det var intressant att se vad de hade för sig och att få reda på om vissa lärare var så hemska som barnen säger att dom är och nej, det är dom definitivt inte. Men många av barnen saknar respekt för lärarna. Vi har varit hos fysioterapeuten två gånger i veckan och träna Xanders knä och det går framåt. I måndags kunde han böja benet 65 grader så det är ju framgång.

//Hos fysioterapeuten. Här ska han trycka ner det skadade benet så mycket han kan så musklerna kan arbeta.//

Imorgon är det dags igen på eftermiddagen denna gången.

I december drabbades jag av en sådan hemsk tandvärk så jag var tvungen att gå till tandläkaren. Det fanns ingen tid hos folktandvården så jag bokade tid till Smile och fick en jättebra tandläkare. Han berättade att den tanden jag hade ont i var så pass skadad så jag hade två val. Utdragning eller rotfyllning. Han sa att jag skulle bestämma mig för vad jag ville och han lagade den provisoriskt så länge. Tandvärken försvann och jag slapp ha ont i flera veckor tills en dag så började samma jäkla tand att värka. Men va fan liksom….jag gick någon vecka och trodde det skulle gå över men icke den förbannade värken kom och gick som den kände för och jag bokade tid till tandläkaren för att få ut mögtanden.  Fick reda på att min tandläkare hade slutat. Bull jag tyckte han var bra men jag fick en lika bra tandläkare. En kvinnlig. Hon berättade att jag skulle boka tid via telefon när det gäller tanduttagning då det oftast tar ca en timme. Men hon gav mig en ny tid så jag fick lida en vecka till.

//Bild lånad från Google//

Idag var det äntligen dags att avlägsna den. Jag trodde det var den som satt längst in men det var det inte utan det var andra inifrån. Men suck då. Hon frågade om jag hade ångrat mig. Inte en chans tanden ska ut.
Tanduttagningen tog ungefär 45 minuter och trots att det var obehaglig så var det skönt att bli av med den. Nu kommer jag att ha ont medan det läker och detta kan ta flera månader.
Jag har tandläkarskräck, inte lika jobbig som vissa andra har men den finns där. Men jag var tvungen att komma över den. Jag vill ju inte förlora alla mina tänder. Om en månad ska jag tillbaka och laga ett hål i en annan tand så jag slipper dra ut den eller rotfylla den.
Det var i alla fall ett bra beslut som jag tog att dra ut den istället för att rotfylla den för det var som jag sa – en mögtand. Hon sa att hade jag bestämt mig för en rotfyllning som går på nära 5000 kronor så hade de behövt göra en krona också vilket hade gått på ytterligare 7000 kronor. Det kan jag vara utan.
När hela min mun är fixad så blir det besök en gång om året.

Eter åkte jag till Mobilia och gick in på Akademibokhandeln. De hade pennor som jag ville ha så det blev fyra stycken där. Jag blev sugen på att testa på Bullet journal men hittade inget på Mobilia då Panduro gått omkull där.
Så jag tog bussen ner till Gustav och sen in till Flying tiger och hittade ett set med bok, färgpennor,blyerts och en linjal.

Jag vet inte alls vad jag har gett mig in på för jag är ju verkligen inte en så kreativ människa.
Frågan är om jag kommer ha tålamod till sådant här haha.

Nu är det dags att värma maten från igår. Vi åt spagetti med köttfärssås och jag är så hungrig. Fick ju inte äta förrän två timmar efter besöket och jag har inte ätit än.
Max åkte med sin morfar på öppet hus på en av gymnasieskolorna. han ska på en på lördag också. Men han har ingen aning vad han vill läsa. Det är drygt. men det lutar lite mot konditori, el-programmering eller media.
bara han trivs så spelar det ingen roll och bara han får jobb efteråt.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

 

Och om några timmar skjuter vi in ett nytt år.

2018 jag har ingen aning hur jag ska sammanfatta detta året.
Vi hade en grymt varm sommar och släkten gjorde en underbar resa till Ven under en dag.

Men det var även en massa jobb på det där förbannade examensarbetet under hela våren och likt förbannat så kom vi inte upp till opponeringen varken i augusti eller nu i december. Vilket följde att jag inte fick göra mina två sista praktiker nu i januari och februari.

Förbannelse vilar över detta arbete.

November var nog värst för oss då jag fick ett samtal att Xander hade krockat med en cyklist och det resulterade i ambulansfärd och gipsat ben och operation. Gips i två veckor och nu skena i fyra veckor. Det var jobbigast för Xander.

Jobb har det också varit lite under året och en massa intervjuer och tack men nej tack.
Jag fyllde 40 år nu i december och Xander fyllde 13 år samma dag. Och på lördagen efter vår födelsedag blev det överraskningsfika.

Det har väl varit ett relativt bra år ändå trots en del motgångar och sådana saker.
Men nu är det i alla fall sista dagen på 2018 och vi blickar framåt på ett nytt år 2019 där jag börjar läsa montessoriutbildningen, vi ska opponera i slutet av mars förhoppningsvis och kort där efter blir det de två sista praktikerna. Jag hoppas att jag får ett jobb om inte ett fastän så vikariat  inom pedagogpoolen eller Work for you. Bloggen ska jag försöka uppdatera lite mer ofta. Xander blir förhoppningsvis av  med skenan men det får vi se vad de säger på onsdag.
Nästa år ska bli mitt år.

Gott slut och Gott nytt år. Ta hand om varandra.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Jag kom in !!

När jag vaknade i morse hade jag en sådan spänning i kroppen. Idag är dagen D för antagningsbeskedet. Jag var som ett barn på julafton så redan vid sju loggade jag in och det stod bara ”urval pågår”. Men suck Samma sak när jag lämnat Izabella när jag kollade. Så dryg väntan.
Vilade en stund när jag kom hem och när jag väntade på Xander skulle bli klar slog jag upp hemsidan igen och då hade beskedet kommit.


Jag kom in så himla glad är jag. 9 månader har jag väntat på att anmäla mig
och i tre månader ytterligare väntan på att antagningsbeskedet skulle komma.
Detta är en väldigt populär utbildning så det känns bra.

Nu är det bara ett jobb som saknas men jag ger inte upp.
På måndag är det dags för intervju i Falsterbo.

Fick även en kallelse till ortopeden igen för återbesök en 2 januari så jag antar att de ska kolla såret och förhoppningsvis ta bort skenan och sen börjar sjukgymnastiken.
Ska ringa Folksam också och höra hur man går till väga med detta nu. Står ingen info alls.
Mannen får det som uppgift när han vaknat,
Dags och söka lite fler jobb och sen plocka undan här och tvätta lite.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Ny vecka

Måndag igen då och det är snart dags att göra sig i ordning för ytterligare en intervju. Skolan ringde precis och hörde om jag kunde hämta hem Izabella för hon mådde dåligt. Tyvärr så hade jag inte den möjligheten idag då jag ska iväg(kan inte ställa in ytterligare en intervju) och mannen sover då han har jobbat natt.Hon får helt enkelt vila en stund då hon somnade ganska sent i går kväll så det beror på att hon är trött för hon var jättetrött i morse. Hon vill verkligen inte gå till skolan då hon tycker det är för mycket väsen och stök i klassen. Hon får ont i sin mage och läraren verkar inte ha kontroll över klassen. Jag har bett om att hon ska få gå ut och jobba i mindre grupp för att få något gjort överhuvudtaget. De har flera stycken i klassen som har koncentrationssvårigheter och många pratar under lektionerna.
 
Och så var man ett år äldre. Jag nollade för fjärde gången i torsdags och Xander fyllde 13 år och den dagen började med ett besök på sjukhuset i Lund där han äntligen skulle bli av med sitt gips och benet skulle få en skena istället.

Så skönt att bli av med det kliande gipset.

Sen var det att åka hem och plocka undan här och mannen skulle ner till tidningsbärarna och skriva kontrakt då de ska organisera om och när han var på väg ner så fick han ett samtal från en arbetsgivare där han sökt jobb och de ville träffa honom på eftermiddagen så jag fick ta hand om allt hemma med städ och så men det var inga problem där. Jag blev klar i tid. Senare på eftermiddagen fick han ett samtal igen och då blev han anställd. Helt galet. Jag är ju glad för hans skull men det känns ju ganska surt men men det är ju en inkomst.

I helgen blev jag rejält överraskad då vi åkte ner till mina föräldrar i tron att vi skulle fira mina föräldrars 39:e bröllopsdag. Men tji fick jag. De hade fixat en födelsedagsfika för mig. En av mina kusiner med familj var där och en moster till mig  Men det får bli ett eget inlägg.


Imorgon är dagen D för antagningsbeskedet för montessoriutbildningen och jag är så himla nervös. Jag vill ju så gärna komma in på utbildningen. Alltid bra att ha utbildning och speciellt om jag får jobb inom montessoripedagogiken.
När jag kommer hem ska jag mejla en annan förskolechef och boka tid med henne. Det är en förskola i Falsterbo som söker barnskötare.
Just ja…jag får inte lov att göra mina sista praktiker förrän vi är klara med examensarbetet, det vill säga någon gång i april/maj som tidigast. det är skolans regler. Tror jag får krupp.
Nej dags att fixa åt att äta till Xander och så ska jag göra mig klar.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise



Och vi kom inte med denna gången heller

Så jäkla drygt. Nu går vi in på tredje året med det där jäkla examensarbetet. Vi kom inte med till opponeringen denna gången heller. Jag är så förbannat trött på att skriva på det nu. Men sen andra sidan så har vi inte fått den hjälpen som behövs med arbetet med handledning från vår handledare. Det ar brustit big time där. Så vi kör ytterligare en gång why not de skriker inte efter förskollärare alls….eller?

//So we meet again//
Tredje gången gillt men å andra sidan så kanske jag kan få göra mina två VFUperioder innan nästa opponeringstillfälle som är någon gång nästa år.
Jag mejlade min lärare igen och berättade för henne att jag är redo för ett möte då opponeringen inte kommer att bli av för oss denna gången heller så jag får se om de ger mig grönt ljus att kontakta förskolan där chefen erbjöd mig plats att göra min VFU nu innan jul. De borde faktiskt göra det så slipper skolan fixa en plats till mig och jag kan få den hjälp jag behöver för att klara mitt mål.

Hoppas nu vi kan ha ett möte nästa vecka så jag får komma ut och göra mina 12 hp och sen är det bara det där sega examensarbetet kvar.
Men jag tror jag blir klar i slutet av mars.
Får se vad min lärare svarar imorgon, om hon svarar.

På återseende. Ci vediamo cio / Louise

December


Så var det december och sista månaden av detta året.
Denna månaden händer det en del saker. Det är bland annat min och Xanders födelsedag på torsdag, antagningsbeskedet till montessoriutbildningen kommer om drygt en vecka och så är det dags för opponering. Vi skrev klart eller ja klara har vi varit i flera månader men vi har fixat till det sista av examensarbetet och skickade in till kursansvarige som skickade det till vår handledare så nu väntar vi på besked om vi faktiskt kommer upp till opponeringen denna gången. Jag hoppas det för jag är så less på detta arbetet nu som hängt efter oss i två år nu.

Måtte vårt arbete vara klart nu så vi kommer upp till opponering.
Jag får snart mardrömmar om det där arbetet.
Den dagen vi får reda på om vi kommer med i opponeringen kommer jag att ta kontakt med min lärare igen och be om ett möte innan jul så jag kan fixa min VFU plats och planera den.
Jag vill ju börja v. 2 – v. 5 och sen den sista v.7- v.10. Men vi får se vad som händer och viket besked vi får.

På torsdag när jag och Xander fyller år ska vi till Lunds universitetssjukhus och träffa en läkare på ortopeden då det är dags för Xanders gips att bli borttaget. Han kommer få en skena istället som han kommer att behöva  ha i sex veckor framåt och så är det sjukgymnastik också. Det var meningen att barnen skulle med farmor och farfar till Polen men som det ser ut nu så får Xander stanna hemma och fira jul med oss. Max vet dock inte om han ska följa med dit.
Vet heller inte om han ska gå i skolan de sista veckorna, med tanke på knät och allt. Han måste ju kunna gå något så när innan han går tillbaka dit.
Vi får väl se vad som händer.

Imorgon ska jag till tandläkaren och jag har inte riktigt råd och det suger men det är ett måste då jag har haft tandvärk nu sedan i torsdags. Jag ska gå till Smile  då det inte fanns tid os folktandvården överhuvudtaget.
Varför ska det alltid vara så att så fort man inte har råd så ska det smälla till med något så jävligt som ett besök hos tandläkaren. Det slår aldrig fel att det händer.
Nåja det får gå för jag har så satans ont.

På återseende. Ci vediamo ciao  / Louise

Några jobbiga veckor

Ber om ursäkt att det ekat tomt här men jag har inte haft tid och ork att blogga. Jag och mannen hade lite trubbel i paradiset men det är löst nu.
I onsdags vändes vår värld upp och ner då jag fick ett telefonsamtal när jag skulle lämna Izabella på skolan.
Det var en kvinna som ringde och berättade att hon och Xander hade krockat vid nya BVC och att jag skulle komma dit. Tur var att jag inte var så långt ifrån och gick raka vägen ner till dem. Xander stod och höll i henne och kunde knappt stödja på sitt högra ben.
Kvinnan som var tvungen att cykla till sitt jobb (en skola i vårt område så behövs det går vi upp dit och pratar med henne. Hon fick bara ont i armen). Trodde att vi skulle kunna gå hem men Xander kunde inte röra ben eller knä och han skrek och grät.😭
Jag ringde mannen och han fick komma ner för att försöka få hem honom men det gick inte då han hade sjukt ont i knät när han lyfte upp honom.
Ring ambulans sa jag till mannen eftersom det kan ha blivit riktigt svullet.  Det tog inte lång tid (max 10 minuter) tills två ambulanser kom och vi fick  hjälp av en då vi inte behövde båda. Specialsjuksköterskan Lennie och ambulansförare Michael hjälptes åt att ta upp Xander på en bår och sen fick vi åka med in till sjukhuset.
Väl inne fick vi komma in till ett undersökningsrum där de undersökte hans nä och det konstaterades att det måste röntgas för att se så det faktiskt inte var något allvarligt. Han fick lite smärtstillande så han inte skulle ha så ont.

Xander precis innan  vi ska in till röntgen.
Vi fick vänta en stund innan vi skulle in till röntgen. När vi väl kom in på barnröntgen kände jag igen mig ganska mycket då vi för några år sedan var där med Max då de skulle röntga hans njurar. (Minns att han var så ledsen och inget fungerade att lugna honom. Ont gjorde det ju inte men han var helt säker på det.).
De röntgade i alla fall Xanders ben och därefter fick vi åka tillbaka till akuten och vänta där i någon timme.
Kom en annan ´patient som tydligen var forskare inom allmän medicin. En sån där snackig jäkel som man bara vill undvika. Skitjobbig människa.
Efter en timme kom doktorn och vi skulle komma in i samma rum där vi hamnade första gången på akuten där jag fick reda på att Xander har en fraktur i knät och måste ha gips men skulle även få tid för operation i Lund. De skulle ringa samma dag.

Stackars min lille kille.
Efter att han blivit gipsad var det dags att låta det torka sen skulle det sågas och lindas.
När klockan var runt två blev vi utskrivna och fick åka hem och när vi stod och väntade på mannen som skulle hämta oss ringde Lunds universitet och vi skulle vara där klockan elva dagen därpå.
Vi var på sjukan i fem timmar från det ambulansen kom och hämtade oss fram till vi åkte hem. Jag tyckte vi fick bra hjälp i denna situationen och jag tackar min lyckliga stjärna att det bara var en cykelolycka och inte något värre och att han bara fick en fraktur i benet och att han använde hjälm.
Det är INTE mesigt att använda hjälm det kan rädda ditt liv.

Torsdag och det var dags för operation av knät. Efter att ha sprungit cirklar på hela ortopeden så hittade vi till slut rätt. Vi hade lånat en rullstol av vuxenortopeden så vi kunde använda under dagen hos barnortopeden.
När vi väl kom fram fick vi svara på några frågor och sen blev vi visade till rummet där vi skulle vara under dagen. Xander fick byta om till coola sjukhuskläder och vi fick besök av kirurgen och narkosläkaren som berättade vad som skulle ske och hända. Xander var jättenervös och han fick lugnande samt näsdroppar så han blev lite lullig.
Kirurgen kom innan operation och berättade att en liten del av benet i knät hade lossnat från korsbandet. De skulle rensa upp svullnaden och laga knät.

//Innan det var dags att rulla in i operationssalen.//
Jag fick också jättesnygga kläder. Hårmössa,blåa tossor och grön rock. Steril helt enkelt för att kunna komma med in när han skulle sövas.
En timme ca skulle operationen ta så jag gick ut till syltan som låg utanför och köpte mig en kebabtallrik och det var det första jag fick i mig den dagen och då var klockan en bra bit efter tolv.

//Kebabtallrik//

När jag var klar gick jag upp till rummet och väntade på att de skulle komma och kalla till uppvaket. Kirurgen kom och berättade vad de hade gjort och att det varit en hel del blod. Men att han fick lov att stödja på benet direkt.
En stund senare fick jag komma in på uppvaket och han sov fortfarande.

//Tillbaka på rummet. man fick inte ha mobilen igång på uppvaket//

Han sov ganska länge och när han vaknade drack han massor av vatten och sen kom spyende flera gånger och då fick vi reda på att han fått för mycket narkos. han fick dropp och genom det röret fick han medicin mot illamående och eftersom han vägrar alvedon i flytande form fick han det genom dropp också.
Sköterskorna passade upp honom eftersom det bara var vi där och dom två.
Lite efter åtta kom vi där ifrån och åkte hem och hämtade Izabella som var hos farmor och farfar och sen var det en utmaning att komma upp för trapporna.
Just ja, vi fik dessutom böter utanför barnakuten för att dessa automaterna inte tog våra kort. Helt sjukt så den ska överklagas. Det är för tusan vansinne att sätta parkeringsautomat utanför akuten.

I två veckor ska han nu ha sitt gips och sen kommer han att få en skena i sex veckor, han kommer vara hemma de veckor han har gips och sen blir det taxi när skenan är på plats.
Resan till Polen till jul kommer förmodligen inte bli av så han får vara hemma med mig, mannen och Izabella. Max ska i alla fall åka.
Nu hoppas jag att han  tillfrisknar fort så han slipper det där gipset och smärtstillande som han får. Jag är tacksam över att vi faktiskt har en relativt bra vård här i Sverige.
Vi hade tur i oturen och den där förrädiska backen borde byggas om totalt för den är helt felbygd.
Var rädda om er när ni cyklar eller vistas i trafiken och använd ALLTID hjälm.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise