Några jobbiga veckor

Ber om ursäkt att det ekat tomt här men jag har inte haft tid och ork att blogga. Jag och mannen hade lite trubbel i paradiset men det är löst nu.
I onsdags vändes vår värld upp och ner då jag fick ett telefonsamtal när jag skulle lämna Izabella på skolan.
Det var en kvinna som ringde och berättade att hon och Xander hade krockat vid nya BVC och att jag skulle komma dit. Tur var att jag inte var så långt ifrån och gick raka vägen ner till dem. Xander stod och höll i henne och kunde knappt stödja på sitt högra ben.
Kvinnan som var tvungen att cykla till sitt jobb (en skola i vårt område så behövs det går vi upp dit och pratar med henne. Hon fick bara ont i armen). Trodde att vi skulle kunna gå hem men Xander kunde inte röra ben eller knä och han skrek och grät.😭
Jag ringde mannen och han fick komma ner för att försöka få hem honom men det gick inte då han hade sjukt ont i knät när han lyfte upp honom.
Ring ambulans sa jag till mannen eftersom det kan ha blivit riktigt svullet.  Det tog inte lång tid (max 10 minuter) tills två ambulanser kom och vi fick  hjälp av en då vi inte behövde båda. Specialsjuksköterskan Lennie och ambulansförare Michael hjälptes åt att ta upp Xander på en bår och sen fick vi åka med in till sjukhuset.
Väl inne fick vi komma in till ett undersökningsrum där de undersökte hans nä och det konstaterades att det måste röntgas för att se så det faktiskt inte var något allvarligt. Han fick lite smärtstillande så han inte skulle ha så ont.

Xander precis innan  vi ska in till röntgen.
Vi fick vänta en stund innan vi skulle in till röntgen. När vi väl kom in på barnröntgen kände jag igen mig ganska mycket då vi för några år sedan var där med Max då de skulle röntga hans njurar. (Minns att han var så ledsen och inget fungerade att lugna honom. Ont gjorde det ju inte men han var helt säker på det.).
De röntgade i alla fall Xanders ben och därefter fick vi åka tillbaka till akuten och vänta där i någon timme.
Kom en annan ´patient som tydligen var forskare inom allmän medicin. En sån där snackig jäkel som man bara vill undvika. Skitjobbig människa.
Efter en timme kom doktorn och vi skulle komma in i samma rum där vi hamnade första gången på akuten där jag fick reda på att Xander har en fraktur i knät och måste ha gips men skulle även få tid för operation i Lund. De skulle ringa samma dag.

Stackars min lille kille.
Efter att han blivit gipsad var det dags att låta det torka sen skulle det sågas och lindas.
När klockan var runt två blev vi utskrivna och fick åka hem och när vi stod och väntade på mannen som skulle hämta oss ringde Lunds universitet och vi skulle vara där klockan elva dagen därpå.
Vi var på sjukan i fem timmar från det ambulansen kom och hämtade oss fram till vi åkte hem. Jag tyckte vi fick bra hjälp i denna situationen och jag tackar min lyckliga stjärna att det bara var en cykelolycka och inte något värre och att han bara fick en fraktur i benet och att han använde hjälm.
Det är INTE mesigt att använda hjälm det kan rädda ditt liv.

Torsdag och det var dags för operation av knät. Efter att ha sprungit cirklar på hela ortopeden så hittade vi till slut rätt. Vi hade lånat en rullstol av vuxenortopeden så vi kunde använda under dagen hos barnortopeden.
När vi väl kom fram fick vi svara på några frågor och sen blev vi visade till rummet där vi skulle vara under dagen. Xander fick byta om till coola sjukhuskläder och vi fick besök av kirurgen och narkosläkaren som berättade vad som skulle ske och hända. Xander var jättenervös och han fick lugnande samt näsdroppar så han blev lite lullig.
Kirurgen kom innan operation och berättade att en liten del av benet i knät hade lossnat från korsbandet. De skulle rensa upp svullnaden och laga knät.

//Innan det var dags att rulla in i operationssalen.//
Jag fick också jättesnygga kläder. Hårmössa,blåa tossor och grön rock. Steril helt enkelt för att kunna komma med in när han skulle sövas.
En timme ca skulle operationen ta så jag gick ut till syltan som låg utanför och köpte mig en kebabtallrik och det var det första jag fick i mig den dagen och då var klockan en bra bit efter tolv.

//Kebabtallrik//

När jag var klar gick jag upp till rummet och väntade på att de skulle komma och kalla till uppvaket. Kirurgen kom och berättade vad de hade gjort och att det varit en hel del blod. Men att han fick lov att stödja på benet direkt.
En stund senare fick jag komma in på uppvaket och han sov fortfarande.

//Tillbaka på rummet. man fick inte ha mobilen igång på uppvaket//

Han sov ganska länge och när han vaknade drack han massor av vatten och sen kom spyende flera gånger och då fick vi reda på att han fått för mycket narkos. han fick dropp och genom det röret fick han medicin mot illamående och eftersom han vägrar alvedon i flytande form fick han det genom dropp också.
Sköterskorna passade upp honom eftersom det bara var vi där och dom två.
Lite efter åtta kom vi där ifrån och åkte hem och hämtade Izabella som var hos farmor och farfar och sen var det en utmaning att komma upp för trapporna.
Just ja, vi fik dessutom böter utanför barnakuten för att dessa automaterna inte tog våra kort. Helt sjukt så den ska överklagas. Det är för tusan vansinne att sätta parkeringsautomat utanför akuten.

I två veckor ska han nu ha sitt gips och sen kommer han att få en skena i sex veckor, han kommer vara hemma de veckor han har gips och sen blir det taxi när skenan är på plats.
Resan till Polen till jul kommer förmodligen inte bli av så han får vara hemma med mig, mannen och Izabella. Max ska i alla fall åka.
Nu hoppas jag att han  tillfrisknar fort så han slipper det där gipset och smärtstillande som han får. Jag är tacksam över att vi faktiskt har en relativt bra vård här i Sverige.
Vi hade tur i oturen och den där förrädiska backen borde byggas om totalt för den är helt felbygd.
Var rädda om er när ni cyklar eller vistas i trafiken och använd ALLTID hjälm.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Lämna ett svar

Your email address will not be published.