Jag har tappat motivationen

Denna månad kör jag ingen bloggutmaning.
Första maj och jag känner att all motivation bara har lämnat mig. Kändes som den helt plötsligt bara var borta i morse. Ingen motivation till examensarbetet men det måste jag ju tvinga mig själv att skriva. Vill ju bli klar.  jag känner inte för att plocka undan heller för det är ju så tråkigt men det är ju också en sak som måste göras. Känner inte för någonting just nu längre. Vill bara lägga mig ner och gråta och ta något gammalt över mig. Detta handlar mycket om det här förbannade Covid-19. Jag är så trött på att inte ha något jobb att gå till för det kryllar inte av förskollärar/pedagog/barnskötarjobb direkt under denna tiden. har sökt två jobb inom förskolan denna vecka. Brukar i normala tider alltid komma flera stycken under dagen. Men idag söker de lärare inom skolan, inom vården och andra jobb.
Jag har ju att göra fram till slutet av månaden det är inte det men motivationen hade kunnat vara bättre.
Tack så mycket Covid- 19. Jag kommer inte få gå på barnens avslutning detta året, allt annat är inställt på grund av dig.  Du kunde ju stannat där du kom ifrån istället.
Javisst att det kommer bättre tider men just nu känns det bara som…bläh.

Jag hoppas att motivationen kommer tillbaka snart.
Den behövs för jag har en hel del att göra.
Idag har annars Izabella varit iväg hos en kompis i sin klass.
De bor 10 minuter från oss så det är inte så långt dit. De flesta i hennes klass bor faktiskt med gångavstånd 4 av hennes klasskompisar bor 10 minuter från oss.
Sen bor vissa ganska nära skolan så ja det är antingen buss eller gångavstånd var man än ska till hennes kompisar.

Sen på denna dippen som jag har just nu har jag fått kristallsjukan. Känns som jag har snurrat flera varv när jag ligger på något sätt, kollar upp, härom dagen höll jag på att trilla när jag skulle resa mig från stolen vid skrivbordet. Känns ibland när det kommer när jag går att jag är full. Det är inte kul.  Gratis fylla om någon vill ha.

Får väl be universum att få väck det här jäkla viruset. Be universum att jag får ett jobb snart.
Ja det blev en ganska negativ och deppig blogg idag men det är så jag känner just idag och just nu.
Allt är Covids fel. Ja och min kropp.

På återseende. Ci vediamo ciao / Louise

Please follow and like us:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte att publiceras.